Kvällen igår var den bästa dagen i mitt liv.
Den går inte att beskriva med ord.
Klockan kvart över tre satt jag i bilen påväg till göteborg. Jag var så nervös att jag inte kunde göra någonting, inte prata, inte lyssna på ipoden, och sova var liksom inte att tänka på.
Efter lite mer än två timmar var vi framme på hotellet. Jag sprang snabbt upp på hotellrummet, rotade fram nya kläder, smink och hårspray ur väskan och sprang in på toan.
Efter ungefär 20 minuter var jag klar, och jag och pappa satt i bilen påväg till Scandinavium!

När vi kommit fram till Scandinavium såg vi kön. Den var så lång att det inte ens gick att se slutet på den. Jag som bara hade en tunn skinnjacka på mig frös redan innan vi ens hade börjat köa. Men plötslig fick pappa syn på en kompis och gick fram och pratade med honom, och vips så var vi nästan längst fram i kön, haha.
Bredvid kön gick det runt en gubbe och sålde tröjor. "Hundra kronor, hundra kronor" gick han runt och skrek på nån konstig brytning.
Snabbt som tusan rotade jag fram en hundralapp ur väskan och gav till honom och ryckte åt mig en storlek L.
Kön hade nämligen börjat röra sig framåt jättefort, så jag tryckte ner tröjan i väskan och sprang mot instäppet.
Där framme stod två biffiga vakter och jag tryckte ner kameran så långt ner i väskan som det gick.
De hade nämligen sagt innan att det var strängt förbud mot kameror och att de kollade alla väskor.
Men när jag nu kom fram till insläppet gav han mig bara en kort blick, och sedan var vi inne på Scandinavium!
Jag gick runt lite och kollade på t-shirts och annat de sålde, och konstaterade att alla t-shirts kostade 300 här inne, medans jag köpte min för hundra utanför. Jag drog upp tröjan ur väskan och höll den framför mig, den var gigantisk! Den var mer lik en klänning än en t-shirt, haha. så nu har jag i alla fall en tröja som är lika stor som Toms tröjor :D

Efter att ha vandrat runt lite inne på Scandinavium hittade jag och Frida äntligen varandra, och vi kramades och hoppade runt som små grodor av spänning!
Vi gick runt där inne lite till, och sedan gick vi och letade upp våra platser.
Vi hade sjukt bra platser asså! Och vem var det som beställde dem??? Hahaha.
Iaf, konserten var ungefär en och en halv timme försenad, det hör liksom till att konserter ska vara försenade.
Jag och Frida var taggade till tusen, hela jag skakade så mycket att jag inte kunde sitta still.
Jag letade fram mina lysande armband, och jag och Frida satte på dem :) Vi var de enda som hade lysande armband *stoolt* haha.
När konserten sedan satte igång var vi helt crazy, haha. Det kändes som att det var en dröm fast det som tur var inte var det! :D
Asså när de kom ut där på scenen, den känslan går helt enkelt inte att beskriva, det var helt fucking underbart :D
Jag och Frida, sjöng som galningar, skrek så att vi knappt kunde prata efteråt, vinkade med våra ascoola armband (haha), och skrek lite till.

Jag hade längtat efter den här dagen så länge.
För bara nåt år sen satt jag och tittade på th konserter på youtube och tänkte;
det där kommer aldrig hända mig, jag skulle kunna göra vad som helst för att få se dem på riktigt.
Och så stod jag där, och jag förstod det knappt själv.
När Bill satte sig där på trappan och sjöng "In your shadow" grät jag nästan, så fint <3
Dom var så himla snälla och roliga :) Bill stod där och berättade hur mycket vi betyder för dem och att det är vi som har gjort detta möjligt för dem. DOM aploderade för OSS. Så himla gulliga <3
Och när Bill skrek göteborg i början, haha då skrattade jag och Frida :D Så roligt uttal :))

Det kändes som konserten tog slut innan den ens hade börjat. Den höll på i två timmar, men det kändes som en kvart.
När jag sitter här nu, så känns det bara så tomt liksom. Nu är all längtan över, all nervositet all lycka under konserten.
Det enda jag vill göra just nu är att få uppleva detta igen och igen, och det hoppas jag verkligen att jag kommer få göra.
Detta var min och Fridas första th konsert, men absolut inte den sista <3